Sommarens böcker är här!

Så har den kommit, Svensk Bokhandels specialnummer med sommarens boksläpp. Nytt för i år är (som de flesta redan vet) att det numera kommer 4 kataloger/år. Tidigare kom endast ett höst- och vårboksnummer ut. Nu kommer istället 4 (mindre volyminösa) nummer. Nytt är också att barn- och ungdomslitteraturen numera finns i samma katalog.

Som alltid är detta pornografi för bokälskare!

Interaktivt läsande

Att läsning är en social aktivitet borde vara lika självklart som att socialt samspel är grunden för allt lärande. Och visst lär vi "våra" barn- och ungdomar att diskutera litteratur och texter. Boksamtalet bidrar till en ökad förståelse för det lästa, men ger också gemenskap med andra läsare.

Om man inte kan träffas fysiskt kan man träffas på nätet. Det finns massor av sidor för bokälskare, portaler där man kan delta i bokcirklar, få boktips och diskutera, vrida och vända på läsupplevelsen. På köpet får man ofta vänner man annars aldrig haft möjlighet att träffa.

Biblioteket.se - Stockholms stadsbiblioteks hemsida - har en bra temasida om just interaktiv läsning. Väl värt ett besök!

Den ljusnande framtid är vår!

De senaste prognoserna för framtidens arbetsmarknad tyder på att bibliotekarier tillhör gruppen framtidsyrken. Positiva nyheter med andra ord!

Då och då hör man dock någon ropa "vargen kommer". Många känner oro inför den tryckta bokens försvinnande. När alla har tillgång till alla världens kunskap via datorskärmen, vem behöver då en bibliotekarie? Dessa farhågor är lika absurda som felaktiga. Själva kärnan i vårt yrke - att samla, granska, organisera och presentera information - kommer bara bli än mer efterfrågat. Vår kompetens behövs, oavsett om mediet ändras. Igår papyrusrullar, idag den tryckta boken, imorgon e-boken.

För skolbibliotekariens vidkommande kommer säkert yrkesrollen förändras en del. Personligen tror jag att vi kommer ägna mer tid åt undervisning i informationskompetens än att sköta ordningen i mediebeståndet. Inköp, granskning, organisering och presentation kommer dock även i framtiden vara kärnverkamheter. Jag ser framför mig en fusion av yrkesroller i skolans värld. Skolbibliotekarien blir mer pedagog och vice versa. I grunden handlar både skolbibliotekariens och pedagogens arbete om att förmedla kunskaper, något som inte bör isoleras i ett klassrum eller bibliotek.

Ranganathan

S. R. Ranganathan (1892-1972), indisk bibliotekarie och forskare, har lämnat ett bestående intryck på mig personligen. När jag första gången läste hans bok, Five laws of Library Science (1933), blev jag först märkligt omtumlad över att få läsa något som samtidigt var filosofiskt och handfast. För boken är i hög grad filosofisk, men också praktiskt användbar. Ranganathan utvecklar i boken fem "lagar", som alla bibliotek bör omsätta i praktik för att nå bästa resultat:

First law: Books are for use
Second Law: Every reader his or her book
Third Law: Every book its reader
Fourth Law: Save the time of the Reader
Fifth Law: The library is a growing organism (Källa)

Dessa lagar har omskrivits av flera. De har också applicerats på webbaserat innehåll. Dessa grundregler kan omsättas i alla typer av bibliotek, ja faktum är att de till sin karaktär är universella, d.v.s de kan användas i snart sagt alla sammanhang med viss modifiering. Att de fortfarande, efter 70 år, känns aktuella tycker jag säger något om författarens insikter. Reglerna är till synes enkla, men är - som mycket annat - genialiska i sin enkelhet. Tycker jag.

Skolbibliotekarien och pedagogiken

IFLA (International Federation of Library Associations) och UNESCO (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization) ger sedan ett antal år tillbaka ut riktlinjer för skolbiblioteksverksamhet. I dessa riktlinjer står bland mycket annat matnyttigt att

Skolbibliotekarier bör vara professionellt utbildade och kvalificerade, med
ytterligare utbildning i undervisningsteori och inlärningsmetodik. (Källa, s. 11)

Vad innebär detta i praktiken? Nu tillåter jag mig att bli personlig. Jag anser att skolbibliotekarier skall vara akademiskt utbildade informationsexperter, d.v.s. en magisterutbildning i biblioteks- och informationsvetenskap, bibliotekarieutbildning eller liknande. Med "liknande" avses inte några enstaka poäng i skolbibliotek, utan en magister- eller masterexamen.

Vidare anser jag att skolbibliotekarien måste ha någon form av pedagogisk utbildning. För hur skall man kunna arbeta mot skolans styrdokument utan att känna till åtminstone något om dess förutsättningar, mål och verktyg?

Nej, jag är t.o.m. benägen att gå så långt som att hävda att en dubbel examen som bibliotekarie och lärare vore det ultimata för en skolbibliotekarie. Inte för att det inte är nog att vara bibliotekarie, utan därför att vårt arbete är så mycket mer mångfacetterat och kräver en större kompetens än folkbibliotekariens eller klasslärarens. Med detta sagt förstår också jag att detta i dagsläget är ett orimligt krav att ställa. Inte minst därför att man inte gynnas av en sådan kompetens lönemässigt. Jag förstår också att jag trampar på många ömma tår, men jag kan bara står för mina egna erfarenheter. Kom gärna med motargument!

I USA har man i många delstater gett skolbibliotekarien den status och de verktyg jag länge önskat. Skolbibliotekarien där har ofta en dubbel examen - och är dessutom auktoriserade. Man har bl.a. kravet på tre års undervisningserfarenhet innan man kan bli auktoriserad som skolbibliotekarie. Naturligtvis har de (som tidigare nämnts) dubbel behörighet: bibliotekarie- och lärarutbildning.

Är detta något för Sverige?

Vem gör vad?

Detta är en fråga som är åtekommande i skolbibliotekariens vardag. I skolans värld går det bitvis trögt att realisera skolbiblioteket som pedagogisk resurs. Det kan vara svår att få rektor och lärare att inse vinsterna med ett välintegrerat skolbibliotek.

För visst är vinsterna för eleverna - och det är ju för dem vi alla finns där! - många. Studier kring skolbibliotekets inverkan på elevernas måluppfyllelse har det forskats kring. Mellan tummen och pekfingret dyker namn som Stephen Krashen och Keith Lance upp, men det finns säkert färskare forskning som pekar åt exakt samma håll. Jag är dock osäker på om liknande studier gjort i Sverige? Finns det någon därute som vet, får ni gärna kontakta mig!

Men nu till frågan: vem gör vad? För även om vi själva är övertygade om skolbibliotekets roll som pedagogisk kunskapsförmedlare är det bitvis svårt att veta hur mycket man själv skall göra i skolan. Vilken roll har egentligen rektorn? Och borde inte lärarkollegorna ta ett större kliv mot samarbete, rentav initiera det ibland?

Frågor som dessa får man bra svar på här:

Vilket ansvar har skolbibliotekarien?

Vilket ansvar har skolledningen?

Vilket ansvar har läraren?

Textbegreppet

Det vidgade textbegreppet har varit en tanke som genomsyrar framför allt svenskämnet. Med Lpo 94 kom också det första modernt riktade textbegreppet, där man valt att se text som något vidare än de traditionella, tryckta källorna. Text omfattar film, musik, bilder, föremål, ja egentligen allt som kan "läsas" och tolkas som en text.

Detta är stort - och viktigt! Något alla skolbibliotekarier borde förhålla sig till. Att enbart förmedla en ganska begränsad textform låter sig inte göras. Skolan har alltför länge hyllat lärobokstexten och den västerländska litteraturkanon. Det är på tiden att vi på allvar börjar diskutera inte bara skilda textformer, utan också erkänner pojken som läst tusentals sidor text på sin fritid, även om det råkar vara i dataspelets form.

Nu ett skolexempel:

Jag brukar börja redan i förskoleklass med att diskutera textbegreppet. Jag brukar samla en grupp och fråga om de hört talas om begreppet "text". I princip alla i gruppen brukar känna till vad text är för något. Jag håller upp en bok och frågar barnen om detta möjligen är en text. Alla nickar bifall. Jag håller upp min bärbara dator med en sida text i skärmfönstret och ställer samma fråga. Återigen bifall. När jag håller upp en DVD-film tvekar många. Jag fiskar efter svar och fyller själv i luckorna. Till slut har vi nått en gemensam definition kring vad text kan vara. Denna definition innefattar en stor mängd textkällor, även sådana som normalt inte ingår i de flesta människors medvetanden.

Jag tror eleverna stärks av denna diskussion. Givetvis blir diskussionen djupare och mer analytisk ju äldre eleverna är. Men det stärkande i ett vidgat textbegrepp är att man respekterar de textkunskaper eleven har med sig till skolan. Man tvingar inte eleven att hänga av sig förförståelsens ryggsäck i korridoren. Därmed inte sagt att vi i skolan enbart skall syssla med moderna texter, som bloggar och TV-spel. Nej, en minst lika viktig uppgift för alla i skolans värld (inte minst för skolbibliotekarier!) borde vara att stimulera elever med texter de annars aldrig får sig till del.

En påminnelse av vad ett vidgat textbegrepp innebär:

Att tillägna sig och bearbeta texter behöver inte alltid innebära läsning
utan kan ske även genom avlyssning, drama, rollspel, film, video och
bildstudium. […] Ett vidgat textbegrepp innefattar förutom det skrivna och
talade även bilder. (Källa)

Informationsfärdighet - samtidens viktigaste kompetens!

Informationsfärdighet - eller information literacy med engelskt språkbruk - är något som berör oss sklbibliotekarier i mycket hög grad. Det är just den kompetens vi dagligen försöker lära ut och implementera i skolans verksamhet.

Informationsfärdighet är ett begrepp med många definitioner. Den kortaste - och kanske bästa - definitionen är den det brittiska Chartered Institute of Library and InformationProfessionals (CHIP) tagit fram:

Information literacy is knowing when and why you need information, where to
find it, and how to evaluate, use and communicate it in an ethical
manner. (Källa)

CHIP sätter huvudet på spiken med att också se bortom de rent faktamässiga inslagen, och tar steget längre mot att också förhålla sig etiskt kring information. Kanske borde man ocks klarlagt att informationsfärdighet inte ersätter läs- och skrivfärdigheterna, utan snarare kompletterar med ett modernt sätt att se på texter; att texter består av digital, fysisk och materiell form. Idag räcker det inte att enbart kunna läsa en bok rakt upp och ner, läsaren måste använda enmångfald av källor samt kunna skapa ny kunskap av andras information.

Att kunna söka, kritiskt granska och presentera bearbetad information har blivit vår tids viktigaste kompetens. Inte bara för vuxenvälden, utan i hög grad också för barn- och ungdomar. Undervisning och samtal kring informtionsfärdighet bör genomsyra allt i skolan.

Reglera skolbiblioteken i skollagen!

Flera politiska partier, bland dem regeringspartiet Folkpartiet, har under det senaste året framfört önskemål om att skriva in skolbiblioteken i skollagen. För mig är detta så självklart att det förvånar mig att detta inte skett för länge sedan.

En skolbibliotekarie är för mig en pedagogisk resurs, som arbetar för elevernas och pedagogernas måluppfyllelse. Att då inte vara en lagligt reglerad verksamhet är rent ut sagt absurt!

Självklart skall vi som skolbibliotekarier också vara underställda de kommunala utbildningsförvaltningarna. Vi är en del skolornas pedagogiska personal, och bör därför ingå som en naturlig del av exempelvis Skolinspektionen. Av denna anledning är det också sjlvklart att vi arbetar med läro- och kursplanernas intentioner i bakhuvudet. Om vi inte kan kvalitetssäkra och förankra vårt arbete i skolans styrdokument får vi också svårare att använda vår kompetens i den lärande organisation som skolan utgör.

Av samma anledning är jag också stark motståndare till att skolbibliotekarien är antsälld av kulturförvaltningen. En filialbibliotekarie som i grunden arbetar för allmänheten bör inte arbeta med skolans verksamhet. Vi bör naturligtvis få vårt uppdrag och mandat från den förvaltning som sysslar med utbildning. Att sedan långt ifrån alla kommuner inte insett detta är för mig tragiskt.

Vi får se vad alla lovord över skolbiblioteken leder till i praktiken. Kom ihåg denna fråga vid nästa val!

Att undervisa med föremål

Då och då försöker jag använda mina egna samlingar i pedagogiskt syfte. Att använda föremål i undervisningen är inget nytt, men i Sverige finns väldigt lite material för pedagoger att hämta inspiration och praktiska exempel från. Det som finns förutsätter nästan alltid besök på ett museum. Min erfarenhet är dock att man kan börja i det vardagliga. Ta med ett föremål med anknytning till ämnet och eleverna blir oftast mer engagerade.

I den engelskspråkiga världen finns dock en hel del att hämta. Klassrumsexempel, teorin bakom och rena metodtips finns samlade i bra handledningar. Jag vill gärna slå ett slag för denna pedagogiska metod. Fler än museipedagoger, enstaka lärare och skolbibliotekarier (undertecknad!) borde ta chansen att använda samlarföremål som ett pedagogiskt instrument. För klart står att ett föremål kan väcka ett intresse hos såväl ung som gammal…

Föremål fungerar särskilt bra om man har ett tema. Då kan föremålen användas som ingång till ämnet. Skilda föremål kan också fungera som tidsresor: Vad användes föremålet till?, Vilka grupper i samhället ägde föremålet? o.s.v. Inom matten kan elever använda föremål för att beräkna volym etc.

Personligen arbetar jag mycket med föremål i skolbiblioteket. Jag har köpt in tre enklare glasvitriner till biblioteket där eleverna kan ställa ut sina samlingar, elevarbeten m.m. Eleverna är i hög grad delaktiga med att ordna utställningarna samt i vissa fall skriva tillhörande informationsmaterial.

När jag undervisar i exempelvis informationssökning och SAB använder jag ofta föremål. Föremål funkar naturligt bra som underlag till diskussioner kring sortering och källkritiskt tänkande. Även bokprat kan med fördel kompletteras med föremål. Att visa upp ett föremål som anknyter till boken kan vara förlösande.

Föremål är ett med andra ord ett viktigt verktyg också för oss skolbibliotekarier. Föremål kan ju också ses som texter, och i den mening utgör de en resurs som bör ges mycket större utrymme. Tala om ett vidgat textbegrepp!

Bra tips för att gå vidare hittar ni här:

Smithsonian in Your Classroom - Teaching With Objects
Mycket bra material, som du också kan använda utan att besöka ett museum.

Teaching with Objects and Photographs
Bra lektionsmaterial, som går att kombinera med bibliotekskunskap.

Nationalmuseum
Svensk resurssida med fokus på konst. Förutsätter besök på museet.

Naturhistoriska Riksmuseet
Naturvetenskap i bred mening. Materialet förutsätter nästan ett besök på museet.

Bibliotekarie 2.0

Jag vet, det börjar redan bli uttjatat. Men inte desto mindre behöver vi skolbibliotekarier i synnerhet ta för oss mycket mer av den nya tekniken. Visst, många av oss ligger redan i framkanten ute i skolorna, men mer kan alltid göras.

Kika på denna filmsnutt, med intressanta, filosofiska tankar och förhållningssätt kring vad det innebär att vara bibliotekarie 2.0.

Läsandet ökar!

Positiva nyheter för alla som vill främja läsning! För första gången på över 25 år ökar åter läsningen hos den amerikanska befolkningen. Enligt en relativt färsk undersökning från National Endowment for the Arts pekar siffrorna på att det är de yngre (18-24 år), som står för den största ökningen! Härligt! Hoppas siffrorna pekar i samma riktning i Sverige.

Siffror i korthet:

50,2 % av USA:s befolkning läste skönlitteratur under 2008.
21,0 % har läsningen bland 18-24-åringar ökat
11,0 % har männens läsning ökat

Välkomna!

Denna blogg är ett resultat av egenintresse. Sedan ett antal år tillbaka har jag haft världens bästa jobb - skolbibliotekarie. I mitt yrkesliv funderar jag ständigt på nya arbetsmetoder och min yrkesroll och vill gärna inspirera kollegor till detsamma. Jag har saknat en källa att ösa ur. Visst finns det många bra webbsidor (mest engelska) och böcker, men ingen av dem täcker helheten.

Vårt yrke är så mångskiftande - och nytt - att vi ännu inte ens funnit fasta former för vad som är vårt yrkes kärna. Vi har en unik roll. Vi är både pedagoger och informationsexperter; något som borde vara en självklar kompetens i all skolverksamhet. Tyvärr ser verkligheten inte alltid så ljus ut som den borde. Men det finns goda exempel, både i Sverige och utomlands.

Denna blogg är i korthet ett försök att dela med mig av kunskaper och erfarenheter - och förhoppningsvis också inspirera andra.

Fortsättning följer!